Oj, vilken tid det tog för mig att komma in i Ascension. Den handlar om ett mystiskt berg som helt plötsligt dyker upp i Stilla havet. Harry blir värvad att delta i en expedition vars mål är att ta sig till toppen. De andra deltagarna i teamet är, liksom han själv, toppforskare inom olika ämnen. Vad de alla har gemensamt? De kan ingenting om klättring. Ändå tycks det som att något uppe på toppen lockar dem att ständigt fortsätta klättra.

Jag gillar expeditions-böcker, som Tunn luft av John Krakauer (som ju är en sann berättelse) eller Thin Air av Michelle Paver (som inte är det). Men när det handlar om ett fiktivt berg i en fiktiv historia så verkar det som att jag har svårare att hålla engagemanget uppe. Och när det blandas in aliens och stora maskar med tänder... nä. Det är inte min typ av skräck. Alls.

Men ändå lyckas Ascension överraska mig. Jag läser vidare (jag kan ju inte DNF:a en bok som ni kanske vet vid det här laget) och jag lär mig att uppskatta de lovecraftiga monstren för vad de är. När jag slår igen boken känner jag mig tillfreds, och det måste ju ändå räknas som ett bra betyg.