I samma sekund som jag hörde Bea Uusmas sommarprat visste jag att jag måste läsa den här boken! Det är berättelsen om Andrées extremt misslyckade polarexpedition men det är också berättelsen om Uusmas besatthet av allt som rör den. Eftersom jag själv är en person som lätt utvecklar besatthet så ÄLSKAR jag att läsa om andra personers specialintressen och en sak är säker: Bea Uusma är extremt insatt och engagerad i ämnet hon skriver om.

Bokens generella känsla är en slags kuslig kyla. Det känns som att en verkligen är där på isen, djupt nedsjunken i snö. Fotona i den illustrerade utgåvan är både vackra och obehagliga (som när en får se vad som är kvar av expeditionsmedlemmarnas kroppar...). Helt ärligt en av de bästa och mest intressanta böcker jag läst! Älskade den verkligen.